START
.................................

PROGRAM
.................................

TIDIGARE EVENTS
.................................

OM HJO KONSTHALL
.................................

STÖD HJO KONSTHALL
.................................

BILDER
.................................

KONTAKT & PRESS
.................................

PRESENTATION:

Jag heter Ulrika Linder och börjar nu mitt femte och sista år på Konsthögskolan Valand i Göteborg.
Mitt främsta medium är, och har alltid varit teckning, men jag har även sysslat en hel del med video och animation under min tid på Valand.

Denna utställning bygger på en idé jag har om att jobba utifrån en s.k "motivbank", det vill säga, jag tecknar små serierutor direkt från fantasin som jag sedan tar hjälp av för att teckna större bilder. När väl grunden är gjord börjar jag improvisera. Att börja med de små bilderna har för mig varit väldigt frigörande, eftersom jag kan jobba snabbt och låta motiven komma ungefär som telefonklotter.
Det första jag ritar upp i dessa små bilder är den rundade ramen, och den har jag låtit vara kvar även i de större bilderna.
 
Teckning är det medium med vilket jag upptäckt och utformat mig själv som konstnär. Mestadels har jag jobbat i bokform och med strikta regler, som att teckna varje dag under en viss tid, eller endast ägna mig åt en viss sorts teckning, tex avbildning, eller från minnet. Gemensamt för dessa projekt är att jag jobbat mycket med min iakttagelseförmåga. Jag lägger märke till karaktärer och situationer runt omkring mig och tecknar ner dem för att inte glömma bort dem.

Videon jag visar är gjord våren -10 och inspelad i Göteborg och San Francisco, under en klassresa. Jag jobbade med idéer om nostalgi, om den längtan efter det 60-och 70-tal som jag aldrig fått uppleva, men som genomsyrar så mycket av min uppfostran och mitt kulturella arv.
Jag är uppvuxen i en folkmusikfamilj, och båda min föräldrar var med under de åren när folkmusik var som störst i Sverige, en tid som inte kan jämföras med nu. Under samma tid var San Francisco pilgrimsmålet för hippierörelsen i Usa, och lever i stor mån fortfarande på den gamla myten om sin öppenhet och sitt kärleksbudskap, som kanske, eller kanske aldrig, existerat. Sången är skriven av Joni Mitchell,heter California och handlar om hemlängtan, samma hemlängtan som jag kände efter 3 veckor i Usa.